Jaha så har det hänt igen *sur*... när jag låg där i min soffa feberhet och fortfarande blossande kinder så ringde telefonskrället. Först blev jag glad för man vet ju aldrig veta vem som ringer *L*. Men nu var det inte någon intressant charmör... som jag egentligen hade önskat som ringde utan det var Terese. Hade jag varit kille hade jag smält som smör... jaja kanske det jag gjorde med... men inte på det viset. Men stackars Terese ska ju iofs också kunna ställa mjölk på bordet till sina små gullisar där hemma. Klart det inte är hennes fel att jag inte kan säga nej.Till saken hör att jag alltid har en benägenhet att tacka ja till det de erbjuder mig... fattar du hur mkt tidningar som dimper ner i min brevlåda periodvis... "Allt i Hemmet"... "Sköna hem"... "Allt om PC" (vad jag nu ska med den till)... ja listan kan göras hur lång som helst. Behöver man pengar till någon insamling vem ringer man då.... JOOOO självklart Suss.I min troslåda längst in ligger det flertalet syndiga trosor som jag fått i någon trosklubb som jag var för lat för att säga upp prenumationen på... jag menar hallå... vem prenumererar på trosor. Jo Suss... varje månad kom det hem syndigare och syndigare trosor. Är någon utan så har jag alldeles ny liggande i storlek L *L*.Tillbaka till Terese nu då... hon med den sockersöta rösten... vad hade hon att erbjuda? Jooo självklart så ville hon att jag skulle prenumerera på strumpor... något inom mig sa mig "- Nej Suss du har strumpor så du klarar dig även om de flesta är udda men i dina stövlar är det ingen som ser att du har en illgrön med ödlor och en rosa med grisar"... men vad gör jag. Antar att du kan räkna ut det... jaa självklart... jag tackar naturligtvis ja. Terese tackar för beställningen och där sitter jag nu med telefonen i handen och ser henne framför mig med ett lyckligt leende och säkert med udda sockor på fötterna. För säg att det inte är sant... HJÄLP... vad ska jag med hennes strumpor till. Okej de första två paren var gratis sen är det ju alltid så att jag kan avbeställa nästa par och nästa... om jag kommer ihåg vill säga. Men jag antar att det lilla paketet med strumpor kommer att dimpa ner i min brevlåda tillsammans med diverse andra onödiga saker.Nej jag borde nog anamman rådet jag fick en gång av en kollega om hur man lyckas få en telefonförsäljare tyst.Vill du veta?Okej när Terese ringer dig så säger du snabbt;- Du jag är lite upptagen nu med att laga mat men om jag får ditt hemnummer så ringer jag dig ikväll när du kommer hem.Har inte provat men NU SKA lappen upp brevid telefonen så jag inte hinner "förföras" av vackra röster.Puss och kram för denna gång

Jaha då var man här igen då *L*... igår tänkte jag så mycket på vad jag skulle skriva om här idag... men idag är allt borta. Nej då det beror inte på åldern (ser att du ler), min virrighet KAN bara inte bero på det, är född sån. Vaknade inatt av att min kropp värkte som bara den... ja ja jag får skylla mig själv har ju alltid sagt att det är självförvållat med träningsvärk men när jag vaknade av klockans envisa pipande i morse så fanns den bara där... Likt en jättetjockt täcke omslöt den min ömma och skakande kropp... vad tusan... detta har jag ju inte tid med. Jaha... vad ska man nu göra... för det var inte igår jag kände så här. Sällan jag råkar ut för det och blir lika förvirrad och irrationell varje gång. Ropade på mamma men ingen mamma kom... nehe bara till att klä på sig morgonrocken och ge sig ut på jakt.Första anhalten blev badrummet... jag spekar i toalettskåpet likt en tiger på jakt... nehe inte där. Var kan jag ha lagt den... måste tänka *hmm*.... vem hade den sist? Jaja jag lovar att bli mer ordentlig och ska se till att varje sak har sin plats *ser förvirrad ut*. Aha klart den ligger i medicinskåpet... för där ska den ju faktiskt ligga... jag tassade försiktigt ner i mitt iskalla och tomma hus... ingen hustomte som har eldat i braskaminen idag heller *konstaterar och surar*... öppnar medicin skåpet... letar bland halvtomma hostmedicinflaskor och diverse hälsokostpiller, men NEJ inte där heller.Nu ger jag upp och bestämmer mig för att sätta på mig en kopp kaffe istället... det ska i varje fall göra mig lite varm inombords. Tänder det där ljuset och ser förbannat präktig ut i min gosiga morgonrock och innetofflor *sant*... är absolut inte hungrig men bestämmer mig för att ta en skorpa med marmelad till kaffet (måste få något i magen har alltid mormor sagt)... öppnar besticklådan för att ta fram en smörkniv.... OCH vad ligger där?Joo det jag har irrat runt efter i över en halvtimme.... men vad tusan gör den i besticklådan *skäms* och inte fasen har jag någon att skylla på heller det hade varit så mycket enklare då.Nåja huvudsaken den var återfunnen... nu var det bara att traska tillbaka till sängen igen... för det är lättare där och skönare med för den delen *nickar*.Lär mig aldig hur lång tid det tar och inte säger den ifrån heller när den är klar... jag är inte så modern av mig. Jaja bara att ligga här tills det känns bra.Tog kanske tio minuter och jag hann läsa flera sidor i en gammal damtidning... handlade om mannens olika potensstadier och hur man ska hantera det. Precis som det skulle beröra mig ... klart det inte gör... eller? Neeeeej Suss du är kvinna och 35 år... inte en gubbe på 60.Nåja nu var det dags att konfrontera monstret... tog försiktigt fram den och blirade med ett öga på den... vill inte... jodå det var som jag befarade... 38.7 okej jag har feber. Med ens vart jag 7 år igen och ville ropa på mamma ytterligare en gång... fasen vad liten och ömklig jag vart med ens. Vad gör en kvinna på 35 när hon är helt ensam i ett iskallt hus... har så hög feber så jag tror inte jag kommer att överleva dagen? Bäst att ligga kvar i sängen och fortsätta läsa om mannens potens... eller? Låg och kollade i taket en stund och väntade på att någon skulle komma med brickan med varm choklad och en ny Kalle Anka... nehe... inte det nä. Blir väl till att traska ner och dricka det där kaffet och försöka peta i sig en sån där intelligent en... de ska ju funka på det mesta... mensvärk... har jag ju inte *pust*.... tillfällig värk.... oj där blir det ett kryss... feber... oj vad rätt han har den där lilla blåa rackaren.... nåja längre än så orkar jag inte fundera på dess användningsområde.Sätter mig vid köksbordet och tycker sååå synd om mig själv... bläddrar förstrött i reklamen från igår... men tycker snart så synd om mig själv att jag nästan börjar gråta. Sällan jag är sjuk... jaja jag hade vinterkräksjukan i helgen men det räknas inte.Tittar ut genom mitt hemtrevliga fönster och ser att det lyser hos grannarna... hihi... känn er blåsta... inga äventyr från min sida idag *sorry*. Då slog det mig... måste ju sjukanmäla mig... lyfter telefonen med feberskakiga fingrar och slår numret... ingen som svarar... konstigt... tittar på klockan och konstaterar att killarna har kommit. Väntar en stund och hör en välbekant röst i andra ändan som har andan i halsen. Men det hon säger stämmer inte... vadå... "Igelkotten det är Lena".... jag ringde väl till mitt jobb och inte till S dagis... ville bara sjunka genom jorden... vad skulle jag nu säga... okej de är lika medvetna om min virrighet som alla andra i min omgivning."- Men hej Lena det är Suss här... *tystnad... låååååång tystnad*.... ja du undrar väl varför jag ringer... menar S är ju hos B denna veckan"Hör hur Lena andas lite nyfiket i andra ändan och får fram ett tyst "hmmmande"... Vad tusan ska jag nu dra till med... ångrar mig så att jag inte bara la på luren eller sa från början att åhh tusan jag slog fel nummer... men nej då sån är inte Suss inte."- Jooo du vet nästa vecka på onsdag... måste ändra tiderna lite då om det är okej...???"Hör nu hur irriterad hon är... visst jag erkänner jag brukar ändra tiderna ganska ofta och följer sällan schemat som jag snällt lämnar in en gång i månaden. Men inte tusan brukar jag ringa om det klockan 7.10 på en onsdagsmorgon när S inte är hos mig... hur ska jag ta mig ur detta nu då... jag känner hur mina redan feberheta och röda kinder liksom övergår i en ilsken röd färg som en lång dag vid stranden du vet."- Jooo S kommer inte på onsdag... om ni inte har något inplanerat eller så?"Tystnad i andra ändan... hör bara hur hon andas som en flåsande gnu... typiskt henne... stackaren... kanske jag med blir sån om sisådär hundra år... *hemska tanke*"- Nejdå Suss vi har inget inplanerat då och S står inte uppsatt för att vara här heller... du sa i förra veckan att han skulle med morfar till Öland."Ridå... nu vill jag bara sjunka genom golvet men mina stora innetofflor hindrar mig... VARFÖR?..... Varför kan jag inte vara som alla andra????Lägger luren efter ett haspligt "- Ja det stämmer... ha en bra dag".... sätter mig vid köksbordet och börjar sörpla det nu iskalla kaffet och känner hur svetten börjar tränga fram... du vet så där det kunde kännas när man var liten och envisades att vara kvar utomhus när duggregnet föll. Ja nu regnade det ju inte i mitt kök utan jag konstaterar bara nöjt att det är den lilla intelligenta rackaren som börjar göra sitt. Men oj... nu vart det nog förmycket.... men men... kan föressten tillägga att jag missade jobbet och de ringde mig istället och ville bara kolla så jag inte kört fel i rondellen.... Puss och kram från en ynklig liten Suss

Så nu ska jag då försöka på mig detta med bloggande. Tror faktiskt inte att jag kommer att klara av det. Har så många dagböcker som ligger i mitt flickrum och väntar på att få andra sidan skriven. Men men många har tjatat och nu testar jag här innan jag ger mig in på något mer avancerat.Jaha redan stillestånd.... undrar vad man ska skriva. Joo jag kan kommentera kylan som var i morse... jaha vad ska jag skriva om den då? Jo att bildörren var fastfrusen så klart... pucket Suss tvättade bilen i förrgår och glömde sätta på sånt där medel som gör att den inte fryser fast. Ni som inte känner mig så väl kommer snart att förstå att jag är en väldig virrhöna privat .Jaha där stod jag nu med bilnyckeln i handen och mobilen i den andra vad jag hade i munnen vill du inte veta. Okej då... morgonkaffet... jaja jag vet att man ska inmundiga det tillsammans med morgontidningen i den mysiga morgonrocken vid skenet av ett ljus vid det gigantiska köksbordet. (uj vilken lång mening... förlåt alla mina svenska lärare)Men nu är jag inte sån... inte när jag inte har barnen i varje fall, får vara glad så länge det inte är tandborsten jag har i munnen. Till mina grannars förtjusing (ett gammalt par på 70) så stod jag där nu med alla dessa atteraljer och lyckas inte få upp dörren. Går runt och försöker med andra dörren... men nej den sitter lika hårt som den första. Då kom jag på det... bagaget... ska tillägga att jag har en liten bil ändock halvkombi och där stod jag nu med kaffe och mobil och lyckas med med fulla längd att knöla mig in i bilen. Väl på plats sätter jag kaffemuggen i avsedd hållare och stoppar handen i fickan för att ta upp nycklarna... borta. Hihi eller snarare Helvete... de sitter i bagagelucke låset. Okej bara att öppna dörren och gå och hämta dem.... trodde Suss ja... nehe dörren gick inte att rubba så jag fick krypa samma väg tillbaka . Mmmm precis sån är jag och jag råkar ut för samma saker varje dag... men grannarna fick sig ett gott skratt i varje fall.Nehe kanske bäst att sluta... var ju inte mina memoarer jag skulle skriva. Måste bara tillägga att jag är så glad att jag har fått lära känna några nya sötisar i cybervärlden. Hmm säger väl Puss och kram