Oj vad jag har varit bekväm sista tiden eller så kanske jag mer har lidit av skrivkramp... kalla det för vad du vill. Nåja jag har nog suttit här så gott som varje dag men inte orkat knappla ner ett ord från mitt tomma hjärnkontor. Kanske är det för att jag har såå mkt runt omkring mig just nu som gör att hjärnan liksom kopplar bort allt jag borde göra *tänker*... eller så är det helt enkelt så att jag har svårt att ta tag i saker. Detta var en av anledningarna till att jag har varit anti mot bloggar innan. Vill liksom inte överge och lämna dem som kanske av en händelse tycker om att läsa allt virrigt som jag skriver. Men men det är för er jag nu ska ta mig i kragen och se till att ni återigen får en liten inblick i mitt snurriga liv.Sista veckorna har varit ganska stressiga... är väldigt mkt att göra på jobbet nu och jag har svårt att koppla bort allt när jag kommer hem. Jag känner att det är dags att ge sig iväg till resebyrån nu och boka den där semestern som jag sååå länge har pratat om. Så många gånger har jag varit efter kataloger på allehanda resebyråer men känner nu att jag inte kan gå in fler gånger och få råd om resmål o liknande utan att få betala i förskott. Hmmm men det är ju så jäkla svårt att hitta just "det där" resmålet. Okej jag är lite kräsen jag erkänner... kanske bättre jag bokar in mig på en sån där singelkryssning som finlandsbåtarna anordnar. Då kommer jag ju garanterat inte att behöva somna och vakna själv om jag så önskar. Meeeeen vad säger jag... jag är ingen sån flicka.. *skakar på huvudet*Men att som ensam tjej ge sig iväg på charterresa låter inte för mig såå himla lockande... eller det kanske det gör. Nej strunt sak samma... men Suss behöver värme, sol och lite ompyssling. Tänk dig att ligga där i solstolen på stranden lapandes en god drink... solen steker... du blir röd som en tomat första dagen för du är så berusad av alkoholen och atmosfären så du tvingas stanna på rummet i flera dagar. Utekvällarna stannar vid en dröm för du är så trött att du stupar i säng innan du ens hunnit borstat ut all sand i håret. Nej kanske jag ska kosta på mig en spa helg istället. Men tyvärr är ju de dyrare än en charterresa... Nej jag får nog ta mig en funderare igen =).Kanske jag skulle försöka hålla mig till rubriken istället för att sväva ut på mina små ljusrosa moln av fantasier. Inatt hände det som jag har så pillimariskt har gått och hånat alla för... dottern fick vinterkräksjukan. Jag hade precis lyckats få igen de blå när jag hörde eller snarare kände en välbekant doft sprida sig i mitt sovrum. Det tog bara ett par sekunder för näsan att förstå vad som var på gång men jag vägrade öppna ögonen... jag hörde någon andas tungt över huvudet på mig... så det var i varje fall inte jag som hade gjort det.- Mamma jag har kräkts...!!!! Det var dottern som likt en maratonlöpares andetag stod brevid mig och flåsade och stank av spyor.Nehe tänkte jag... det kan inte vara mitt barn... men jag insåg i nästa sekund att det var det. Men hur tusan skulle nu kvackliga Susanne klara sig ur den här situationen med hedern i behåll. Jag låg där fortsatt med stängda ögon och försökte komma på råd;1. Ringa dotterns pappa och säga att dottern fått vinterkräksjukan och själv hade jag fått hjärnblödning och behövde vård till dottern var frisk. Nähä så kunde man inte säga nej... *suck*2. Fortsätta ha ögonen stängda och låtsas sova så djupt att inte ens en bomb kunnat väcka mig. Nähä inte det heller för så gör inte mammor.3. Stiga upp för att inspektera katastrofområdet och stoppa dottern i duschen... sen somna om utan att ta hand om eländet. Nähä det var med förkastligt.Så vad göra?? Jo jag öppnade ögonen och där stod hon ynklig som en nyfödd kalv och med tårarna rinnande ner från kinderna.- Men gumman då... har du kräkts.Jaha så kom mamman fram i mig i ett nafs och alla mina tankar sen innan knagde sig fast i mig.- Jag har kräkts i hela sängen mamma.AJJ AJJJ nu vart det panik i min stackars sömntörstiga kropp. Vad ska jag nu ta mig till... ska erkänna att det här med spyor har alltid x:et fått ta hand om. Men kanske det skulle fungera med knänypa som de brukar ha på TV??Nej det var bara att skrida till verket efter att först stoppat dottern i duschen. DET var INGET roligt men jag besparar er alla detaljer men hoppas så innerligt att du tycker synd om mig. Fick sängen långt om länge renbäddad och hämtade min förkrymta dotter för tillbakagång till sängen med en medhavd hink och givna instruktioner för att nästa gång så ska det i spannet och inte i sängen.Nuuu får mamma gå och lägga sig igen eller? Nähä... nu ska mamma ta hand om täcken,lakan och kuddar som hade fått en tillfälligt tillflyktsort till tvättstugegolvet. Varför kan inte den där förbannade fén komma uppdykandes ibland när man verkligen behöver henne. Det tog mig en timme och en dusch innan jag återigen kunde slå igen de små blå. När jag somnade höll jag mina tummar så hårt att de blev blå för att det inte skulle komma mer i varje fall inte på fel ställe. Men en sak har jag konstaterat och tänker skaffa mig... såna där praktiska papperslakan som man kan få köpa på vandrahem och liknande... så förbaskat praktiskt.Puss och kram

Jaha så var det då fredag igen och en hel lång outnyttjad helg har man framför sig. Kan faktiskt med gått samvete säga att det ska bli skönt att få vara ledig ett par dagar men gud vad fort denna veckan har gått. Ikväll ska jag och barnen bjuda hem en killkompis och hans småknattar. Vi brukar försöka ses minst en fredagskväll i månaden och mysa till det med barnen. Ikväll ska vi äta langos och dricka massor med läsk och äta ostbågar tills vi blir kletiga runt munnen.Det brukar bli riktigt trevliga våra små myskvällar tillsammans... barnen leker och jag och X kan sitta och småprata i köket om ditten och datten.Kontrasten från att ena veckan vara ensammen mamma till att vara singelSuss den andra är så enorm så det går inte att beskrivas. Men måste erkänna att jag har börjat vänja mig och kan tom längta lite småknattarna ger sig iväg efter söndagsbrunchen. För det är ju så mycket som ska hända under den korta tiden jag har dem. De ska hinna umgås med sina kompisar här i omgivningen, mormor och morfar... ja du fattar säkert.Men imorgon smäller det... det har varit ivriga diskutioner kring vårt middagsbord nu i veckan gällande melodifestivalen. Något som jag inte är ett dugg intresserad av *sant*... men dottern pratar om det oavbrutet och läser allt hon kan komma över om denna tillställning. Hon har bestämt allt inför morgondagens kväll eller ska jag säga att hela dagen präglas av ett par timmar på kvällskvisten. 1. Vi ska efter frukost bege oss till stormarknaden och inhandla det som finns på hennes egenhändigt skrivna matlista.2. Laga en lättlunch bestående av makaroner och korv.3. Göra fint i vardagsrummet... ta fram massor av ljus och ljuslyktor.4. Göra pizzadegen i god tid... riva ost och skära skinkan till densamma.5. Gå och göra oss fina :P.6. Göra pizzan... helst lägga lillebror nu... han kunde få en macka tyckte hon.7. Hälla upp allt godis och de fyra chipssorterna med tillhörande dip i skålar.8. Sätta oss i tv soffan och njuta av allt det goda.OJ OJ OJ... stackars mamma Susanne... hur ska jag uthärda detta. Undrar om jag kan hoppa över pizzan, chipsen, dipen och den alkoholfria cidern och ta mig ett glas vin och sätta mig i min mysfåtölj och läsa istället.Men nej... kan jag ju inte... men jag måste ju få tänka. Jag kan se köket framför mig när vi är klara... ostriv över hela golvet... tomatsås på matten... vitlöksdip som runnit över och mängder av chips. Men det får väl mamma ta när änglarna har lämnat mig på söndagsförmiddagen och det återigen är dags att längta ihjäl sig efter dem.Nu ska jag gå och ta mig en stor latte och årets första semla.Hoppas att din helg blir lika bra som min kommer att bli. Puss och kram

Såå då var man då hemma från jobbet och middagen står på spisen och puttrar. Dottern är hemma hos en kompis så här är så tyst så jag kan höra blombladen falla i vardagsrummet... borde vattna.Har varit en helt okej dag idag... har varit iväg inom länet och besökt ett dagis. Så ni kanske kan förstå att jag njuter av tystnaden nu. Har verkligen svårt att förstå hur tusan dagispersonalen klarar av den ljudnivån som det är där. De hade ett sånt där öra uppsatt på väggen och blev barnen för högljudda så lös det rött. Men vad spelar det för någon roll när det bara var roligt att kolla det första veckan. Kanske man skulle köpa ett sånt öra hit hem... nä föressten jag är nog minst lika högljudd som barnen periodvis. Men jag kan ibland uppleva det att man tävlar om vem som kan höras mest och högst och vill jag mina små hjärtegull något så måste jag skrika för att de ska höras. Inte sällan så sitter de med hörlurar i öronen vid datorn eller mp3 spelaren och då spelar det ingen roll hur mkt jag än skriker ingen lär höra mig ändå... kanske till någons förtjusning vad vet jag.Satt och kollade i min almanacka på jobbet idag... för jag är nog en de enträgna almanacksanvändarna som finns kvar idag... så många har gått över till sina mobiler eller vad det nu är de sitter och mixtrar med. I vilket fall som helst så upptäckte jag till min förfäran att jag har en årlig inbokad kontroll till min gynekolog. Alltså ni karlar som läser det här... fy bubblan vad ni har det bra... tror bara inte att ni fattar tyvärr. Att gå på hälsoundersökningar med underlivet borde väl vara lika naturligt för oss kvinnor som att... Hmm hur mkt jag än tänker så kommer jag inte på något liknande som ni karlar utsetts för.Jooo skulle väl vara att besikta bilen då *haha*... för det kan jag tänka mig att ni upplever lika traumatiskt som vår underlivskoll... men klart ni kan inte ta på er korta kjolen som vi tjejer gör när vi kör in med eländet... *hihi*... bilen så klart.Joo idag sa jag då till min chef att jag inte kommer in innan lunch imorgon eftersom jag då har min årliga underreds kontroll... han tittade på mig och frågade om jag skulle rostskyddsbehandla det gamla skrället. Jaa hör själv... gamla skrället... hmmm. Jag fick stora ögon och blängde lite ilsket på honom... och sa;-Åhja så gammal är den väl inte... inte om du jämnför med din.Han tittade på mig och sa lite kaxigt;- Men den är ju nästan ny... men suss det vet du ju.Nu var det dags för mig att lägga av den dagliga skrattsalvan. Ska kanske tillägga att min chef är lite över 60.- Men du... JAG ska på årlig kontroll.- Jasså du ska till tandläkaren, sa han då.- Nej du det bör iväg till min gynekolog... det jag menade.Nu var det chefens tur att ändra ansiktsfärg... precis som man inte ska prata högt om det. Men när killarna på jobbet har varit på besiktningen med sina bilar så får man höra det i flera dagar sedan... kanske jag med ska be att få ett papper på min undersökning som jag sen kan sitta och skryta med...- Titta jag fick minsann blankt papper.Puss och kram godingar

Onsdag morgon och det var helt klart några dagar sedan jag var här senast men när mina hjärtegull är boende hos mig så tycks inte tiden räcka till. Joo klart att jag skulle kunna ta ner benen från soffbordet då framåt 21 när allt tycks ha lugnat ner sig och sätta mig här... men... NEJ... orkar inte. Eller ska jag kanske säga att jag inte tillåter mig själv... äsch strunt samma... jag ska skärpa mig och lägga mer tid på mig själv *lovar*.Såå vad hinner då en heltids ensamstående växelmamma med den veckan hjärtegullen finns vid hennes sida? Jaa svara på det om du kan... jag kan det inte *suck*.När jag tittar mig omkring nu så ser jag allt kaos som har uppstått på mindre än 4 dagar. Jag är en ordentlig flicka (mormors ord *fniss*)... jag vill ha det fint runt omkring mig... föraktar oordning. Men idag slutar jag lite tidigare och minstingen ska med morfar på en tur till sommarhuset på Öland så jag hoppas kunna få ett par timmar då jag likt en stormvind kan fara runt och fixa till allt.Kanske det inte tar såå lång tid utan att Suss kan få sätta sig i soffan och andas ut och bara finnas... men du kan ge dig tusan på att tvättmaskinen kommer att pipa i samma veva som jag sätter ner min lilla rumpa i den mjuka soffan.Igår var jag ute på lunch med min chef och en klient som vi har haft i några år. Vi satt där på lunchrestaurangen som serverar buffé med allehanda svenska delikatesser. När jag satt där så observerade jag en hemsk ovana som så många av oss svenskar har lagt oss till med. Det hela började med att klienten Kalle... (alias) fick ett sms från någon... jag kunde se hans annars lite smått hårda och kalla uppsyn förvandlas till ett enda stort leende. Någon hade skrivit till Kalle och någon brist på fantasi lider inte jag av utan jag börjar vitt och brett att fantisera om vad det stod i sms:et;1. Någon har kommit med ett oanständigt förslag till Kalle...! Nej det går bort... han är lyckligt gift med sitt stenansikte till fru... jag har träffat henne och har väldigt svårt att tänka mig att hon skickar oanständiga sms till sin man.2. Kalle har en älskarinna som ligger på ett hotellrum på andra sidan gatan och väntar på honom. Här har jag inga synpunkter mer än att det var mitt på dagen och Kalle skulle jag inte vilja dela säng med... inte ens mitt på natten. 3. Det var dottern som just berättar att minsta barnbarnet fått sin första tand..! Nä Kalle har inga barn...I vilket fall som helst så började Kalle ivrigt och tafatt att svara på sms:et... han hade fortfarande det stora smiilet fastklistrat i ansiktet och en svag rosa färg prydde hans annars så bleka kinder.Tankarna som for genom mitt huvud gjorde mig med lite nyanserad... inte pga dess innehåll utan mer för att de inte alls stämde med honom.Okej när jag nu satt där och tänkte så började jag reflektera kring mina systrar och bröder som liksom mig hade frossat lite väl mkt av buffén... alla hade vi en benägenhet att hela tiden... ständigt återkommande... stoppa handen i fickan... väskan eller vart helst man nu har den lilla rackaren placerad. Ja jag menar att man alltså hela tiden kollar sin mobil. Meeeen herregud... vi är på lunch och sitter och kopplar av en stund. Okej jag erkänner jag kollade min vid ett par tillfällen med... men det var nog mer för att kontrollera tiden... *ljuger*... men jag har ivarje fall förståndet nog att ha min på ljudlöst så ingen kan nå mig... ja om jag inte råkar ha den i handen för att kontrollera tiden så klart. Till och med chefen tog emot flera samtal under lunchen något som jag verkligen tycker är respektlöst när man är på lunch med en kund.Men min chef var inte ensammen för överallt runtomkring oss så satt folk och bleppade på de små monstrena... det pep och spelades symfonier av allehanda och varierande musikstilar. NEJ kära medsystrar och bröder... STÄNG av mobilerna när ni lunchar eller stäng åtminstonde av ljudet... sen spelar det ingen roll om det är på McD eller som här på ett najsigare plejjs.OJ vad skönt det var att få ur sig all den ilskan jag har haft groende inom mig sen lunchen igår... men jag är fortfarande nyfiken på vad Kalle fick för sms... men antagligen kommer jag aldrig få veta det och det kanske jag ska vara tacksam över... eller?Puss och kram sötnosar

Nu har man gjort det igen... kämpat igenom sig ett par timmar på stormarknaden med lilla mamma. Hjärtegullen kommer hem imorgon så nu gäller det att fylla förråden med diverse mer barnvänliga matvaror... som morötter *L*.Låter kanske som en baggis i sammanhanget men då har du aldrig varit och handlat med min mamma. Hon är rent utav för******... hon ska plocka med allt... vänder och vrider jämför priser och gnäller och säger att det minsann är billigare där och där. Men nu är jag sån skapt att jag vägrar åka runt på massa olika affärer för att få fatt i det billigaste varorna. Klart att jag är och tänker ekonomiskt men inte så jag blir fanatisk. Idag hakade hon upp sig på blandfärsen som minsann var närmare tian billigare hemma på vårt "lillica"... ville bara skrika på henne, - Men människa varför handlar du inte där då.Sen gnäller hon på folk... speciellt på föräldrar och deras sätt att bete sig mot sina småknoddar i kundvagnen eller de som går för egen maskin. Men min mamma har nog glömt hurdana jag och mina bröder var när vi var små... men det så klart det kanske inte fanns så stora affärer på "deras tid".Som idag när vi stod och skulle välja pålägg... det är inte det lättaste idag skulle jag vilja påstå... förut fanns det tex max tre salamisortet idag finns det tjugo och aldrig minns man vilken man tog sist och alltid lyckas jag ta fel. Ja ja nu var det ju inte salami jag skulle prata om utan vad som hände när vi stod vid "charken" och grubblade på hur veckans mackor skulle se ut... i varje fall mina för barnen äter bara skinkost. Fram kommer en stackars ensam mamma med tre barn... en liten som låg i en sån där bärbar historia inte mer än max två månader... i kundvagnen sitter en liten lintott på 1.5 skulle jag tro och det större barnet var nog som min S runt 5. Såå vi stod nu där mamma och jag... fram kommer mamman med barnen... svetten rinner från hennes panna och man kan klart och tydligt se från den öppna skinnjackan att brösten läcker mjölk för hon har en jättefläck vid båda brösten. Jag känner först en sting av svartsjuka för jag kan ibland känna en enorm längtan efter ett litet pyre. Nu står jag där och beundrar den lilla vackra skapelsen i babyskyddet... rosig och bullig om kinderna. Ögonen är slutna och han sover gott... MEN då händer det. Syskonet som sitter i kundvagnen har fått fatt i en burk med tonfisk... var den kom ifrån vetigudarna... men inom loppet av två sekunder så illskriker det lilla knytet. Hans så rofyllda utseende byts mot ett fasanfullts skrik och jag liksom dras till honom vill ta upp honom och trösta honom. Men det varken kan eller får jag... eller?Mamman tar tag i barnet i kundvagnen och ruskar det fram och tillbaka och skriker;"- Är du inte klok ung***** ska du ha ihjäl han."Hela affären liksom stannar upp och babyn börjar nu ändra färg till lila blå så skriker han och i pannan ser man nu en stor bula framträda... nästan som på tecknade filmer du vet. Jag far illa... istället för att ta upp babyn och trösta så ger hon sig på den lilla. Klart han inte ska kasta burkar på lillebror.Det är nu det händer...MIN mamma får mord i blick och tar tag i babyn och sliter upp den från kundvagnen... hade de andra kunderna föraktat barnens mamma innan så var det bara förnamnet om vad de gjorde med min mamma nu. Man rör inte andras bebisar så är det bara."- Vet hut vuxna människa stå och ruska i ett litet stackars barn på det där viset vad tror du att han lär sig av det. Kanske jag ska göra så med dig och skrika fula ord till dig inför alla."Ursäkta mej... men jag ville bara dö... mamman till barnen börjar nämligen storgråta... tårarna rann ner likt rännilar och inom två sekunder så hulkade hon så hon nästan tappade andan. Men i allt kaos så stor min mamma och ser fortfarande ilsken ut;"- Du kan gråta så mkt du vill för jag tycker inte synd om dig... det är du och inte jag som har valt att föda så tätt"Nu tar jag till orda och ber min mamma lägga av, för vi vet ingenting om hennes barnafödande lika lite som vi behöver lägga oss i det. Jag går fram till mamman och kramar om henne... och hon viskar i mitt öra;"- Jag är så trött... den lilla har kolik och gråter dygnet runt så gott som och jag är inte själv med barnen på pappret men i praktiken."Mamma hör det där sista och nu väcks hoppet inom mig att hon ska be tjejen om ursäkt... ska kanske tillägga att hon var max 25 år och mager som en sticka, bara de läckande brösten som lämnar spår efter att hon faktiskt har fött barn nyligen. MEN icke hon räcker över gossen som fortfarande gråter och vänder på klacken tar sin kundvagn och går. ALLTSÅ... nu skämdes jag mer än jag någonsin har gjort innan... hon var nu mer pinsam och ovuxen än vad hon var när hon kom och röjde på våra fester i morgonrocken. Jag ville bara springa ifatt henne och ta tag i hennes retfulla hästsvans och dra henne tillbaka till mamman. Men det gjorde jag inte för jag är på tok för väluppfostrad för att bete mig så. Men djupt inom mig så tror jag att det var sig själv hon såg i tjejen och bebisen i kundvagnen var Jag...Puss och kram

God morgon jorden... fredag morgon och vinden vinar runt knuten... man har börjat vänja sig nu vid den ständiga blåsten som liksom har bitit sig fast likt en blodigel. Men idag är vinden full av glatt flygande snöflingor som dansar runt och lägger sig fridfullt på min tomt. Håller nu bara tummarna att det inte blir så mycket så jag måste ge mig ut med skottaren... för är det något jag hatar så är det att skotta. Jag förbannar den som anlade min trädgård och gjorde min lilla väg upp till huset och det tillhörande garaget till en paradgata av värsta mått. När jag köpte huset för snart tio år sedan så följde det med en relativt nyinköpt snöslunga men första vintern gick den sönder och någon som jag då delade räkningarna med skulle promt försöka pilla på den. Åhh arg jag blir av tanken... flera kvällar ockuperade han sig nere i garaget... kom hem från sitt kontorsjobb och klädde på sig sina "meckarkläder" som han själv så vackert kallade dem... sen försvann han ut i vintermörkret likt en vålnad. Tre kvällar i samma mönster... kom in då och då för att ringa någon kompis som kanske hade något tips på hur och var just den skruven skulle sitta. Sur jag är när jag tänker på det... det var inget lego eller mekano som du som liten satt med hemma på pojkrummet... detta var MIN snöslunga... åhh vad jag förbannar honom varje gång dessa vita bomullstussar faller från skyn. Jag vaknade på tok för tidigt i morse... när jag kom ner så var det nästan istappar på kranarna i köket... men Suss vet bot... gick glad i hågen fram till kaminen som jag har i köket och skulle proppa den full med torr och härlig björdved. Fanns där någon ved... NEJ... korgen var tom och nu innebar det att jag var tvungen att byta ut min sköna morgonrock mot kläder... och mina mysiga innetofflor till stövlar. För gör inte samma misstag som jag gjorde eller ska jag kanske säga vi... när vi renoverade huset som vi precis hade köpt så kom någon på *visslar*... (okej det var jag)... att vi skulle ta bort källartrappan för att spara utrymme. Nu innebär det att jag måste ge mig ut varje gång jag ska göra något i källaren där ibland hämta veden.Sagt och gjort jag fick efter mycket om och men på mig myskläderna och drog på mina stora blommiga trädgårdsstövlar sen drog jag en mössa över huvudet och jackan över axlarna... åh jag önskar att jag hade haft en päls eller något för det var verkligen iskallt ute. Jag kikade in till grannarna... förstod nog att de tyckte jag hade en allt konstig arbetsutstyrsel denna morgon. Haha vad killarna skulle skratt åt mig... men klart de är vana vid det mesta mina rara medarbetare.Jaja jag gick galant ner för farstutrappan... greppade tag i sopkvasten och fick bort den värsta snön från trätrappan... *blä*När jag kom ner i källaren så rafsade jag vant åt mig ett lass med ved och gjorde upptäckten att det började sina i förråden (får inte glömma att beställa). Nog om det jag fyllde min korg och släkte lampan och låste dörren med den tunga vedkorgen i famnen. Sen började den mödosamma klättringen upp för källartrappan som är av betong... eftersom jag hade vedkorgen i famnen så får man räkna trappstegen... 1..2..3... #½¤#" vad händer? Jomen självklart så snubblar jag... varför föddes jag? Trappan var snorhal och snön gjorde att jag inte sett det... hade ju vedkorgen i famnen upp men borde ha känt när jag gick ner att det var rena isbanan i trappan. Mina så vackra rödblommiga gummistölar gjorde väl saken inte bättre... hala som ål när det är isigt ute... ja ja det vet du ju så klart *dum*.Okej där låg jag nu framstupa i min trappa och mina så fint staplade vedbitar låg nu överallt i det decimetertjocka snölagret... okej det har inte snöat en decimeter utan snön har liksom blåst ner i trappan och bildat små drivor där. Nu var det bara att börja plocka upp veden och placera den i korgen igen... men Suss hade inga vantar på sig och för varje vedpinne jag var tvungen att få bort från så sved det mer och mer i fingrarna. Det värkte i mitt lår och knä sedan fallet... det hade kommit ner snö i gummistövlara nu var jag så förbannad att jag höll på att koka över. Varför ska detta alltid hända mig... hur många gånger har inte andra gått i trappor med famnen full av saker utan att ramla. Näää sånt råkar bara jag ut för.När jag väl var inne och hade spolat mina kalla fingrar under kallt vatten en stund och tänt en brasa i kaminen så var jag ändå ganska nöjd... visst på låret har jag en svart blåmärke och knät blöder lite *snörvel*... men vad är väl det... finns ju värre saker i vår värld. Jag har ju tak över huvudet och mat i kylskåpet... men ingen chooooklad... så lite synd är det nog om mig trots allt. Men idag ska jag ge mig iväg en stund och då ska jag fylla mitt choklad förråd igen.Puss och kram

Okej... så har man lagt ännu en sjukdag till handlingarna. Alltså fattar du hur fruktansvärt trist och långtråkig en dag kan vara. Bestämde mig redan för i morse att jag inte skulle ligga så mycket under dag och jag har faktiskt lyckats hålla mig från soffan... *nästan sant*Parkerade mig där en stund på förmiddagen och blev så förbluffad över vilken vesa det är på tv:n under dagarna... började rota bland gamla filmer men allt jag lyckades hitta var en söndertuggad "Snövit film"... min dotter som för övrigt är nio år älskade nämligen att sitta och knaga på filmerna när hon var liten. Kanske inte mammas mat var tillräckligt god för henne... jag har inte en aning... så jag lägger inte ner någon tid på att spekulera i det nu heller.Den här dagen har gått i PMS:ets tecken... men jag upptäckte det först nu ikväll när jag gav mig på en stackars killkompis... förlåt för det om du nu som av en händelse skulle läsa detta... jag vet att du vet vem jag menar... eller?Hmm undrar... varför skrivs det bara om kvinnlig pms egentligen... okej jag vet... premenstruella problem... kan ju ha sitt utlopp på flera sätt. Men på mig så börjar det med ett enormt sug på godis... choooooooklad.... jag säger bara det... choklad... mörkbrun härligt doftande nyöppnad choklad... som ligger där så oskuldsfull och väntar på att jag ska sätta tänderna i den. Fattar du hur mycket jag längtar efter choooooklad.... Mmmmm... vill ha nu.Men Suss har feber och kan inte ta sig till affären eller kiosken heller för den delen... kiosk vad dum jag är... finns väl knappt några kiosker kvar längre... Nej nu är det bensinmacken som gäller. Meeen jag protesterar jag vill ha tillbaka kiosken. Jag tänker på kiosken där jag växte upp där vi stod och hängde hela kvällarna och helgerna... vi hade alltid span på först någon litet offer på "trickcykel"... sen var det moppekillarna som gällde och till sist var det killarna i de snygga bilarna... som spelade AHA så högt ur högtalarna så det redan upptupperade håret vajade *S*. Det var tider det... man knackade på rutan och ut tittade tant Gerda... må du ha det bra i din himmel tant Gerda... du som skänkte oss barn och ungdomar så mkt härliga minnen. Jaja alla är väl kanske inte positiva men det tar vi inte upp här *blink*.Kiosken ja... hon öppnade rutan och frågade på sin Urshultiska;- Vau skau I hau idau töse?Hon var så härlig... Gerda... okej man hade fått en femma av mormor eller så och kunde stå och peka på de små burkarna där allt godis låg... man frågade HELA tiden;- Vad kostar den??.... Okej då tar jag fem... nej föresten jag tar två sen fyra av den... nej jag tar två till av den... är den sur... okej då tar jag en sån... salta band måste jag ha vad kostar det osv.Så där höll man på och hela tiden höll Gerda räkningen... gisses vilken matematiker hon måste ha varit. Sen fick man påsen sprängdfull av allt godis och snusklubborna som var ett måste för att impa på moppekillarna. Åhh gud det var tider det... *saknar*.Idag rusar man in på stormarknaden rafsar åt sig en vagn och en scanner och far runt som en skottspole... tills man kommer till godiset... där står tiden still... i varje fall vid choooookladen.... OJ så många chokladsorter det finns. Mörk choooklad... ljus choooklad... chooooklad med nötter osv.Nej jag tror jag håller på att dö... kan man dö av choklad lust. Men chokladen gör människan glad... så är det bara. Så är det någon som är påväg till macken köp mig då en stooor choookladkaka... mjölkchooklad *mums*Allt från virrhönan för denna gången... slutade inte som jag började men men... *suck*Puss och kram

Torsdag morgon och jag har fortfarande feber och en irriterande brännade känsla i halsen... vet inte vilket som är värst... att det killar eller svider. Vaknade tidigt som bara den av att ryggen höll på att gå av på mitten... skulle kanske försökt vara lite mer upprätt igår. Idag ska jag försöka hålla mig på benen mer än vad jag var igår.En sak slog mig för en stund sedan när jag satt djupt nersjunken i tv soffan och såg eller rättare sagt lyssnade på lattjo lajban på nyhetsmorgon. Det är ett program som barna alltid kollar på när de är hos mig. Typiskt mig att tappa tråden... vad var det jag tänkte på nu då? Joo att vilken salig tur att jag inte blir sjuk så ofta när jag har mina hjärtegull hos mig... frågar ni mig nästa vecka så kommer jag inte att säga hjärtegull.... eller? Hur som helst så är det både för och nackdelar med att ha växelboende... när de inte är här så;1. Kan man sova minst en timme längre på morgonen och slipper rusa runt och leta efter diverse pinaler och hålla reda på vilken dag det ska vara gympakläder med och sånt. Klarar jag inte ändå så jag brukar skicka med på måndagen så kan jag släppa det resten av veckan... ett bra tips till andra virrhönor.2. Maten... jag slipper tänka på att handla efter kostcirkelns alla regler... gör jag det *tänker*... njaa. Jag kan äta vad jag vill men framför allt Vart jag vill. När barna är här så äter vi vid fasta tider och vid köksbordet. När mamma är själv så värmer hon på en burk ravioli och sätter sig vid soffan med fötterna på bordet och käkar klockan 21 eller nåt.3. Tvätt... Oj jag är tvätthataren nummer ett... min tvättkorg är alltid proppfull... min strykkorg nämner vi inte bara men jag kan säga så mkt att det finns saker i den som barna har vuxit ur för att jag inte hunnit stryka dem.4.När de inte är här så slipper jag lägga ner timmar på att springa och plocka undan efter dem varje kväll... mina barn är experter på att röra till det efter sig... är som en tromb har dragit genom huset exakt överallt.5. Får väl bli allt det jag inte har nämnt.Men tänker jag då... hur tusan kommer det sig att jag saknar allt det där när jag är själv hemma. Man sitter där i soffan med raviolin rinnande över kanten på tallriken... benen på bordet. Ibland jämnför jag mig vid karlarna man kan se i amerikanska program... han sitter där med sin ölburk och kollar på amerikansk fotboll och väntar på att frugan ska komma och passa upp. Men klart jag har ju ingen som passar upp på mig och jag dricker inte heller folköl... om det nu är det han dricker... han amerikanaren. Fy vad osmakligt men ack så härlig... eller? Kanske är synen av den gemytliga familjemiddagen bättre. Barnen sitter vid det dukade bordet och surar över att det inte blev taco´s... får de ju varje kväll hos pappa... *förvirrad min*... för jag lagar ju bara konstiga saker. Pappa han är minsann en mästerkock i stora mått... mina matminne (okej jag är glömsk erkänner) säger mig att hans matlagningskonst slutar där plattan på spisen ska slås på. Men att lyfta telefonen var han duktig på *L*... pizza funkade alltid. Men nu var det ju inte honom jag skulle kasta paj på utan försöka förstå tjusningen med våra middagar. Okej de sitter där vid köksbordet... gafflar och knivar åker i golvet och jag står och rör med svetten lackande i pannan för att jag vill inte bli irriterad på mina hjärtegull. Hela tiden samma fras... - Mamma är maten inte klar snart... jag dör av hunger.Sen när maten väl står där på bordet så rynkar de på näsan... jag slevar upp ett rejält lass med potatismos och lägger på varmkorv och vad händer då... jo...- Mamma vi fick ju detta i skolan idag...Hur många gånger har det inte hänt mig... men jag har en liten tanke kanske är det så att jag läser barnens matsedel (de får samma mat i skolan och dagis)... på något konstigt sätt så memorerar jag den och efterapar utan att jag vet om det.Okeeeej... men de äter upp sin minimala portion... de som var så hungriga sen rusar de iväg var och en till sitt och där sitter nu mamma Suss ensammen med sin halvätna korv och hela golvet fullt med rivna morötter. För att slippa äta morötterna så kan man låtsas tappa dem på golvet *suck*. Jag fick lägga in parkettgolv i köket för min plastmatta där var helt missfärgad av alla präktiga morotsriv som barnen hivat ner.Såå vad gör nu mamma... jo hon tar sin mat och kastar den i sophinken... städar undan efter barnen samtidigt som man ser till att de kommer i pyjamaser och allt annat som hör kvällen till. Oftast tar detta ett par timmar och när jag är klar så är som vanligt tiden för läggning förbi för den minsta på fem år. Attan tänker jag... inte en kväll till... vad är det för mening... man kommer hem, lagar mat, röjer undan för att sedan slänga dem isäng. Detta var inte det jag drömde om när jag ville bli mamma för sisådär tio år sedan.Nej nästa vecka när de kommer hem ska vi äta pizza varje kväll... eller varför inte ravioli framför tv:n... samtliga med fötterna på bordet.Älskar er mina små hjärtegrynPuss och kram