Nu har man gjort det igen... kämpat igenom sig ett par timmar på stormarknaden med lilla mamma. Hjärtegullen kommer hem imorgon så nu gäller det att fylla förråden med diverse mer barnvänliga matvaror... som morötter *L*.Låter kanske som en baggis i sammanhanget men då har du aldrig varit och handlat med min mamma. Hon är rent utav för******... hon ska plocka med allt... vänder och vrider jämför priser och gnäller och säger att det minsann är billigare där och där. Men nu är jag sån skapt att jag vägrar åka runt på massa olika affärer för att få fatt i det billigaste varorna. Klart att jag är och tänker ekonomiskt men inte så jag blir fanatisk. Idag hakade hon upp sig på blandfärsen som minsann var närmare tian billigare hemma på vårt "lillica"... ville bara skrika på henne, - Men människa varför handlar du inte där då.Sen gnäller hon på folk... speciellt på föräldrar och deras sätt att bete sig mot sina småknoddar i kundvagnen eller de som går för egen maskin. Men min mamma har nog glömt hurdana jag och mina bröder var när vi var små... men det så klart det kanske inte fanns så stora affärer på "deras tid".Som idag när vi stod och skulle välja pålägg... det är inte det lättaste idag skulle jag vilja påstå... förut fanns det tex max tre salamisortet idag finns det tjugo och aldrig minns man vilken man tog sist och alltid lyckas jag ta fel. Ja ja nu var det ju inte salami jag skulle prata om utan vad som hände när vi stod vid "charken" och grubblade på hur veckans mackor skulle se ut... i varje fall mina för barnen äter bara skinkost. Fram kommer en stackars ensam mamma med tre barn... en liten som låg i en sån där bärbar historia inte mer än max två månader... i kundvagnen sitter en liten lintott på 1.5 skulle jag tro och det större barnet var nog som min S runt 5. Såå vi stod nu där mamma och jag... fram kommer mamman med barnen... svetten rinner från hennes panna och man kan klart och tydligt se från den öppna skinnjackan att brösten läcker mjölk för hon har en jättefläck vid båda brösten. Jag känner först en sting av svartsjuka för jag kan ibland känna en enorm längtan efter ett litet pyre. Nu står jag där och beundrar den lilla vackra skapelsen i babyskyddet... rosig och bullig om kinderna. Ögonen är slutna och han sover gott... MEN då händer det. Syskonet som sitter i kundvagnen har fått fatt i en burk med tonfisk... var den kom ifrån vetigudarna... men inom loppet av två sekunder så illskriker det lilla knytet. Hans så rofyllda utseende byts mot ett fasanfullts skrik och jag liksom dras till honom vill ta upp honom och trösta honom. Men det varken kan eller får jag... eller?Mamman tar tag i barnet i kundvagnen och ruskar det fram och tillbaka och skriker;"- Är du inte klok ung***** ska du ha ihjäl han."Hela affären liksom stannar upp och babyn börjar nu ändra färg till lila blå så skriker han och i pannan ser man nu en stor bula framträda... nästan som på tecknade filmer du vet. Jag far illa... istället för att ta upp babyn och trösta så ger hon sig på den lilla. Klart han inte ska kasta burkar på lillebror.Det är nu det händer...MIN mamma får mord i blick och tar tag i babyn och sliter upp den från kundvagnen... hade de andra kunderna föraktat barnens mamma innan så var det bara förnamnet om vad de gjorde med min mamma nu. Man rör inte andras bebisar så är det bara."- Vet hut vuxna människa stå och ruska i ett litet stackars barn på det där viset vad tror du att han lär sig av det. Kanske jag ska göra så med dig och skrika fula ord till dig inför alla."Ursäkta mej... men jag ville bara dö... mamman till barnen börjar nämligen storgråta... tårarna rann ner likt rännilar och inom två sekunder så hulkade hon så hon nästan tappade andan. Men i allt kaos så stor min mamma och ser fortfarande ilsken ut;"- Du kan gråta så mkt du vill för jag tycker inte synd om dig... det är du och inte jag som har valt att föda så tätt"Nu tar jag till orda och ber min mamma lägga av, för vi vet ingenting om hennes barnafödande lika lite som vi behöver lägga oss i det. Jag går fram till mamman och kramar om henne... och hon viskar i mitt öra;"- Jag är så trött... den lilla har kolik och gråter dygnet runt så gott som och jag är inte själv med barnen på pappret men i praktiken."Mamma hör det där sista och nu väcks hoppet inom mig att hon ska be tjejen om ursäkt... ska kanske tillägga att hon var max 25 år och mager som en sticka, bara de läckande brösten som lämnar spår efter att hon faktiskt har fött barn nyligen. MEN icke hon räcker över gossen som fortfarande gråter och vänder på klacken tar sin kundvagn och går. ALLTSÅ... nu skämdes jag mer än jag någonsin har gjort innan... hon var nu mer pinsam och ovuxen än vad hon var när hon kom och röjde på våra fester i morgonrocken. Jag ville bara springa ifatt henne och ta tag i hennes retfulla hästsvans och dra henne tillbaka till mamman. Men det gjorde jag inte för jag är på tok för väluppfostrad för att bete mig så. Men djupt inom mig så tror jag att det var sig själv hon såg i tjejen och bebisen i kundvagnen var Jag...Puss och kram