Okej... så har man lagt ännu en sjukdag till handlingarna. Alltså fattar du hur fruktansvärt trist och långtråkig en dag kan vara. Bestämde mig redan för i morse att jag inte skulle ligga så mycket under dag och jag har faktiskt lyckats hålla mig från soffan... *nästan sant*Parkerade mig där en stund på förmiddagen och blev så förbluffad över vilken vesa det är på tv:n under dagarna... började rota bland gamla filmer men allt jag lyckades hitta var en söndertuggad "Snövit film"... min dotter som för övrigt är nio år älskade nämligen att sitta och knaga på filmerna när hon var liten. Kanske inte mammas mat var tillräckligt god för henne... jag har inte en aning... så jag lägger inte ner någon tid på att spekulera i det nu heller.Den här dagen har gått i PMS:ets tecken... men jag upptäckte det först nu ikväll när jag gav mig på en stackars killkompis... förlåt för det om du nu som av en händelse skulle läsa detta... jag vet att du vet vem jag menar... eller?Hmm undrar... varför skrivs det bara om kvinnlig pms egentligen... okej jag vet... premenstruella problem... kan ju ha sitt utlopp på flera sätt. Men på mig så börjar det med ett enormt sug på godis... choooooooklad.... jag säger bara det... choklad... mörkbrun härligt doftande nyöppnad choklad... som ligger där så oskuldsfull och väntar på att jag ska sätta tänderna i den. Fattar du hur mycket jag längtar efter choooooklad.... Mmmmm... vill ha nu.Men Suss har feber och kan inte ta sig till affären eller kiosken heller för den delen... kiosk vad dum jag är... finns väl knappt några kiosker kvar längre... Nej nu är det bensinmacken som gäller. Meeen jag protesterar jag vill ha tillbaka kiosken. Jag tänker på kiosken där jag växte upp där vi stod och hängde hela kvällarna och helgerna... vi hade alltid span på först någon litet offer på "trickcykel"... sen var det moppekillarna som gällde och till sist var det killarna i de snygga bilarna... som spelade AHA så högt ur högtalarna så det redan upptupperade håret vajade *S*. Det var tider det... man knackade på rutan och ut tittade tant Gerda... må du ha det bra i din himmel tant Gerda... du som skänkte oss barn och ungdomar så mkt härliga minnen. Jaja alla är väl kanske inte positiva men det tar vi inte upp här *blink*.Kiosken ja... hon öppnade rutan och frågade på sin Urshultiska;- Vau skau I hau idau töse?Hon var så härlig... Gerda... okej man hade fått en femma av mormor eller så och kunde stå och peka på de små burkarna där allt godis låg... man frågade HELA tiden;- Vad kostar den??.... Okej då tar jag fem... nej föresten jag tar två sen fyra av den... nej jag tar två till av den... är den sur... okej då tar jag en sån... salta band måste jag ha vad kostar det osv.Så där höll man på och hela tiden höll Gerda räkningen... gisses vilken matematiker hon måste ha varit. Sen fick man påsen sprängdfull av allt godis och snusklubborna som var ett måste för att impa på moppekillarna. Åhh gud det var tider det... *saknar*.Idag rusar man in på stormarknaden rafsar åt sig en vagn och en scanner och far runt som en skottspole... tills man kommer till godiset... där står tiden still... i varje fall vid choooookladen.... OJ så många chokladsorter det finns. Mörk choooklad... ljus choooklad... chooooklad med nötter osv.Nej jag tror jag håller på att dö... kan man dö av choklad lust. Men chokladen gör människan glad... så är det bara. Så är det någon som är påväg till macken köp mig då en stooor choookladkaka... mjölkchooklad *mums*Allt från virrhönan för denna gången... slutade inte som jag började men men... *suck*Puss och kram

Torsdag morgon och jag har fortfarande feber och en irriterande brännade känsla i halsen... vet inte vilket som är värst... att det killar eller svider. Vaknade tidigt som bara den av att ryggen höll på att gå av på mitten... skulle kanske försökt vara lite mer upprätt igår. Idag ska jag försöka hålla mig på benen mer än vad jag var igår.En sak slog mig för en stund sedan när jag satt djupt nersjunken i tv soffan och såg eller rättare sagt lyssnade på lattjo lajban på nyhetsmorgon. Det är ett program som barna alltid kollar på när de är hos mig. Typiskt mig att tappa tråden... vad var det jag tänkte på nu då? Joo att vilken salig tur att jag inte blir sjuk så ofta när jag har mina hjärtegull hos mig... frågar ni mig nästa vecka så kommer jag inte att säga hjärtegull.... eller? Hur som helst så är det både för och nackdelar med att ha växelboende... när de inte är här så;1. Kan man sova minst en timme längre på morgonen och slipper rusa runt och leta efter diverse pinaler och hålla reda på vilken dag det ska vara gympakläder med och sånt. Klarar jag inte ändå så jag brukar skicka med på måndagen så kan jag släppa det resten av veckan... ett bra tips till andra virrhönor.2. Maten... jag slipper tänka på att handla efter kostcirkelns alla regler... gör jag det *tänker*... njaa. Jag kan äta vad jag vill men framför allt Vart jag vill. När barna är här så äter vi vid fasta tider och vid köksbordet. När mamma är själv så värmer hon på en burk ravioli och sätter sig vid soffan med fötterna på bordet och käkar klockan 21 eller nåt.3. Tvätt... Oj jag är tvätthataren nummer ett... min tvättkorg är alltid proppfull... min strykkorg nämner vi inte bara men jag kan säga så mkt att det finns saker i den som barna har vuxit ur för att jag inte hunnit stryka dem.4.När de inte är här så slipper jag lägga ner timmar på att springa och plocka undan efter dem varje kväll... mina barn är experter på att röra till det efter sig... är som en tromb har dragit genom huset exakt överallt.5. Får väl bli allt det jag inte har nämnt.Men tänker jag då... hur tusan kommer det sig att jag saknar allt det där när jag är själv hemma. Man sitter där i soffan med raviolin rinnande över kanten på tallriken... benen på bordet. Ibland jämnför jag mig vid karlarna man kan se i amerikanska program... han sitter där med sin ölburk och kollar på amerikansk fotboll och väntar på att frugan ska komma och passa upp. Men klart jag har ju ingen som passar upp på mig och jag dricker inte heller folköl... om det nu är det han dricker... han amerikanaren. Fy vad osmakligt men ack så härlig... eller? Kanske är synen av den gemytliga familjemiddagen bättre. Barnen sitter vid det dukade bordet och surar över att det inte blev taco´s... får de ju varje kväll hos pappa... *förvirrad min*... för jag lagar ju bara konstiga saker. Pappa han är minsann en mästerkock i stora mått... mina matminne (okej jag är glömsk erkänner) säger mig att hans matlagningskonst slutar där plattan på spisen ska slås på. Men att lyfta telefonen var han duktig på *L*... pizza funkade alltid. Men nu var det ju inte honom jag skulle kasta paj på utan försöka förstå tjusningen med våra middagar. Okej de sitter där vid köksbordet... gafflar och knivar åker i golvet och jag står och rör med svetten lackande i pannan för att jag vill inte bli irriterad på mina hjärtegull. Hela tiden samma fras... - Mamma är maten inte klar snart... jag dör av hunger.Sen när maten väl står där på bordet så rynkar de på näsan... jag slevar upp ett rejält lass med potatismos och lägger på varmkorv och vad händer då... jo...- Mamma vi fick ju detta i skolan idag...Hur många gånger har det inte hänt mig... men jag har en liten tanke kanske är det så att jag läser barnens matsedel (de får samma mat i skolan och dagis)... på något konstigt sätt så memorerar jag den och efterapar utan att jag vet om det.Okeeeej... men de äter upp sin minimala portion... de som var så hungriga sen rusar de iväg var och en till sitt och där sitter nu mamma Suss ensammen med sin halvätna korv och hela golvet fullt med rivna morötter. För att slippa äta morötterna så kan man låtsas tappa dem på golvet *suck*. Jag fick lägga in parkettgolv i köket för min plastmatta där var helt missfärgad av alla präktiga morotsriv som barnen hivat ner.Såå vad gör nu mamma... jo hon tar sin mat och kastar den i sophinken... städar undan efter barnen samtidigt som man ser till att de kommer i pyjamaser och allt annat som hör kvällen till. Oftast tar detta ett par timmar och när jag är klar så är som vanligt tiden för läggning förbi för den minsta på fem år. Attan tänker jag... inte en kväll till... vad är det för mening... man kommer hem, lagar mat, röjer undan för att sedan slänga dem isäng. Detta var inte det jag drömde om när jag ville bli mamma för sisådär tio år sedan.Nej nästa vecka när de kommer hem ska vi äta pizza varje kväll... eller varför inte ravioli framför tv:n... samtliga med fötterna på bordet.Älskar er mina små hjärtegrynPuss och kram